Utskriftsversion
Säkerhetspolisens verksamhet omfattar både aktörer som är politiskt motiverade och som huvudsakligen drivs av ekonomiska intressen, det vill säga extremistmiljöerna och den grova organiserade brottsligheten. Inom verksamhetsområdet ryms även enskilda hotaktörer, det vill säga enskilda individer som utifrån så väl personliga som ideologiska drivkrafter har viss förmåga att hota samhällsföreträdare.
Samverkan
Men Säkerhetspolisen utreder inte alla brott som dessa begår eller alla hot och trakasserier som våra samhällsföreträdare utsätts för. Vi ansvarar för skyddet av den centrala statsledningen, det vill säga statschefen, talmannen, statsministern, statsråden, statssekreterarna, partiledarna och riksdagsledamöterna, och vårt uppdrag gäller de personer, grupper och nätverk som uttryckt avsikt och bedöms ha förmåga att hota en funktion snarare än en enskild person.
Säkerhetspolisen är inte ensamma om att skydda demokratin. Det finns flera viktiga demokratiska funktioner som skyddas av polismyndigheterna runt om i landet, till exempel förtroendevalda på lokal och regional nivå. Att Säkerhetspolisen inte ansvarar för skyddet av lokalpolitiker innebär inte att de är mindre viktiga än riksdagspolitiker. Det handlar snarare om att den som är bäst lämpad ska utföra uppgiften. Säkerhetspolisen har till exempel inte den lokalkännedom som polismyndigheterna har och som krävs för att förebygga och motverka våld, hot och trakasserier på regional nivå. Men vi bistår med så väl information och kunskap som med stöd i förundersökningar. Säkerhetspolisen ingår också i den myndighetsgemensamma satsningen mot den grova organiserade brottsligheten.
Fall rörande författningsskydd
Nedan är några fall som rör författningsskydd och där Säkerhetspolisen antingen ansvarat för utredningen eller bistått andra polismyndigheter. Dessa, och flera andra fall, finns även att läsa om under "Aktuella händelser 2005- 2011".
