Politisk extremism

Politiska extremister har ett altruistiskt syfte, det vill säga de vill göra samhället bättre för dem som de anser ingår i den gemenskap de konstruerat. De är övertygade om att det inte går att förändra samhället genom det demokratiska systemet, det vill säga det krävs direkta och konkreta metoder som manifestationer, blockader, symboliska manifestationer, och trakasserier. Flera av dem accepterar — och förespråkar i vissa fall — våldsamma metoder, även om det innebär att enskilda individers fri- och rättigheter kränks. Men det är bara ett begränsat antal som själva har eller kan tänka sig att själva använda våld för att nå sina politiska syften. Det är dessa individer som Säkerhetspolisen följer, det vill säga. det handlar inte om extrema åsikter utan om extrema handlingar (brott).

Alla får ha vilka åsikter de vill, hur extrema och obehagliga de än är, och det är inte heller förbjudet att tillhöra organisationer med extrema ideologier. Det är först när det finns konkreta uppgifter om att brott har begåtts eller kan komma att begås som en eventuell politisk åskådning kan få betydelse, t.ex. genom att öka kunskapen om gärningspersonernas motiv och tänkbara måltavlor.

I huvudsak handlar det om två miljöer: vit makt-miljön och den autonoma miljön. Begreppen syftar inte till att ge en korrekt beskrivning av miljöerna och dess särdrag. De används för att förtydliga att det är brottsligheten (de extrema handlingarna) som avses när Säkerhetspolisen talar om extremism. Inte åsikterna.

Ingen av extremistmiljöerna bedöms utgöra ett hot mot det demokratiska statsskicket som helhet, det vill säga ingen av dem har förmåga att genomföra sina avsikter i praktiken. Men även om de inte har förmåga att med våld ta makten har de både avsikt och förmåga att utgöra ett hot mot vissa funktioner och individer, det vill säga handlingar som i förlängningen kan hota vår demokrati.

Våldsbrott mot de grundläggande demokratiska funktionerna är relativt ovanliga i Sverige. Även om det finns ideologiska (latenta) avsikter att agera mot vissa måltavlor, är långt ifrån alla som drabbas. Merparten av den grova och systematiska brottsligheten sker först när samhällsföreträdare kräver hårdare tag, initierar motåtgärder eller apporterar negativt om vissa aktörer eller företeelser som otillåten påverkan utövas. Aktörerna har också ett relativt omfattande skrämselkapital, bland annat genom att flera allvarliga brott begåtts av aktörer i dessa miljöer, något som påverkar allmänhetens uppfattning om vilket hot de utgör.

Uppdaterad: 2013-02-01

Regional verksamhet

Bild på en Sverigekarta där Säkerhetspolisens regionala enheter och de län dessa ansvarar för har markerats

Fem regionala enheter med regionkontor ute i landet ansvarar för Säkerhetspolisens verksamhet i ett antal län.

Till de regionala enheternas kontaktuppgifter

Relaterade dokument

Våldsam politisk extremism (sammanfattning) (pdf, 300 kB)
Våldsam politisk extremism (pdf, 2 MB)

| Säkerhetspolisen | Box 12312 | 102 28 Stockholm | Tfn: 010-568 70 00 | Fax: 010-568 70 10 | E-post: sakerhetspolisen@sakerhetspolisen.se | Om webbplatsen |