Icke-spridning av massförstörelsevapen
Säkerhetspolisen deltar i det nationella och internationella icke-spridningsarbetet. Icke-spridning är åtgärder för att förhindra spridning, anskaffning och produktion av massförstörelsevapen. Arbetet går främst ut på att förhindra att kunskaper, produkter, ämnen eller mikroorganismer förs från eller via Sverige till aktörer som har ambitioner att anskaffa eller vidareutveckla massförstörelsevapen eller deras bärare - missiler.
Målet med det internationella icke-spridningsarbetet är att försöka förmå aktörer att avstå från att starta ett massförstörelsevapenprogram. Om det inte är möjligt ska anskaffandet fördröjas så att möjligheten ökar att vapenprogrammet avbryts innan kapacitet att framställa massförstörelsevapen har uppnåtts. Informationsspridning till företag och exportkontroll är centrala i det nationella icke-spridningsarbetet.
Säkerhetspolisens roll
Säkerhetspolisen följer upp verksamhet som strider mot svensk lagstiftning inom icke-spridningsområdet. I detta arbete ingår att kartlägga hur aktörer med ambitioner att utveckla massförstörelsevapen försöker skaffa relevant teknologi och kunskap i Sverige. En stor del av verksamheten handlar om informationsutbyte med såväl internationella partners och organisationer som svenska företag och myndigheter. Säkerhetspolisen har arbetat med att förhindra spridning av massförstörelsevapen sedan början av 1990-talet. I samband med Sovjetunionens sönderfall befarades att smuggling av produkter med anknytning till massförstörelsevapen skulle ske via Sverige. Regeringen gav ansvariga myndigheter i uppdrag att förhindra och avslöja eventuella smugglingsförsök. Den befarande smugglingen uteblev. Däremot upptäckte vi att det fanns attraktiva komponenter till massförstörelsevapen och deras bärare i Sverige. I samband med det inledde Säkerhetspolisen ett samarbete med en rad svenska myndigheter inom den så kallade Lilla Referensgruppen.