Säpo

Förtroende och mänskliga rättigheter är grundbultar

Ansvaret är stort för den som arbetar inom Säkerhetspolisens internationella verksamhet. Inte bara ska han eller hon verka i en mångkulturell miljö och kunna Säkerhetspolisens verksamhet på sina fem fingrar. Social kompetens samt kunskap om språk och diplomatiska regler, rutiner och ceremonier är också avgörande.

Säkerhetspolisen internationellt arbete

I princip samtliga säkerhets- och underrättelsetjänster runt om i världen har personer på plats i andra länder. Världen och samhället är internationellt idag och så även brottsligheten, framför när det gäller terrorism. Behovet av att finnas på viktiga platser är större än någonsin.

Therese är chef för Säkerhetspolisens internationella verksamhet med bas i Stockholm. Här berättar hon vad som karaktäriserar arbetet och vilka krav som ställs på den utsända.

Vilka städer väljer Säkerhetspolisen att befinna sig i?

– Det är något vi omvärderar kontinuerligt. Målet är ju att kunna träffa så många personer som möjligt på en och samma plats. På vissa platser finns ”alla” representerade. Vi behöver tänka både på dagens behov som vi som säkerhetstjänst har, och på framtidens. Vi försöker ställa oss frågor som ”vad är det för trender och tendenser vi ser när det gäller vårt uppdrag?” och ”var kommer informationen finnas i framtiden utifrån svenskt underrättelsebehov?”.

Befinner man sig alltid i den stad där man är placerad?

– Ja, mestadels. Men man kan beskriva det som att vi arbetar som UD och ambassadörerna gör, vi har ett större geografiskt område som vi täcker, vilket innebär resor. Och så reser vi hem till Sverige. Kontakten med ”hemmabasen” är naturligtvis viktig.

Vilka träffar man som sambandsman?

– Många. Mest värdlandets egna myndigheter och institutioner, skulle jag säga. Men en stor del är också andra säkerhets- och underrättelsetjänsters representanter. Ibland bilateralt, ibland multilateralt. Vissa länder och sambandsmän har man mer kontakt med än andra. Det faller sig naturligt då inriktning och intresse ofta överensstämmer bättre med somliga länder än med andra.

Vilken typ av underrättelser handlar det om?

– Det rör sig om information om brottslig verksamhet. Vi vill ha information som rör Sverige och Sveriges säkerhet på hemmaplan. Det är det som är uppdraget. Det kan liknas med det utbyte och samarbete som Säkerhetspolisen har hemma i Sverige med de andra polismyndigheterna. Det handlar om underrättelser om olaglig verksamhet, somligt känsligare än annat.

Vad är viktigast i sambandsmannaverksamheten?

– Förtroende sambandsmän emellan förstås men framför allt det långsiktiga samarbetet tjänster och länder emellan.

Förklara lite mer.

– Det här är sådant som byggs upp under mycket lång tid, decennier av kontinuerligt samarbete och tillit. Lika avgörande är medvetenhet och principer rörande mänskliga rättigheter kring hur underrättelser kommit till. Finns det minsta misstanke om att informationen uppkommit i strid med mänskliga rättigheter, exempelvis genom olämpliga förhörsmetoder, räknas informationen som oanvändbar. Det är oetiskt, sådana metoder strider mot internationella överenskommelser.

Hur länge är man stationerad på sin ort?

– Två till fyra år. Man är nog bäst efter ett par år! Då har man upparbetade relationer och personliga kontakter, du kan sovra och urskilja och har rutiner och arbetssätt på plats.

Vilka krav ställs på Säkerhetspolisens sambandsmän?

– Verksamhetskunskap förstås, kunskap om din säkerhetstjänsts uppdrag och verksamhet är a och o. Det är också viktigt att du kan se Säkerhetspolisens underrättelsebehov och Sveriges hållning och lagstiftning. Ett eller flera språk är ytterligare ett krav. Samt fingertoppskänsla! Och då menar jag i alla sammanhang, både socialt och med hänsyn tilldiplomatiska regler, rutiner och ceremonier.