Säpo

Spanaren Sara syns men smälter in

En medelålders mormor vid busshållplats. Byggjobbaren i kassakön. Småbarnsmamman med matkasse. Säkerhetspolisens spanare kan vara nästan vem som helst i vardagsbilden.
– För att upptäcka oss ska du vara väldigt skicklig, säger spanaren Sara.


Ett av många sätt för Säkerhetspolisen att inhämta information är via spaning. Då kommer Sara och hennes kollegor in i bilden: fullt synliga men utan att omgivningen lägger märke till dem.

– Jag jobbade på utryckningen inom den öppna polisen. Visst trivdes jag, men när jag såg en annons som spanare vid Säkerhetspolisen tyckte jag det verkade spännande. Och sökte, säger Sara.

Efter antagningen väntade en gedigen utbildning, med framför allt kunskaper i spaningsmetodik. Dessutom lärde sig Sara att inte uppträda som polis.

– Istället gäller det att vara ett annat jag, som har all rätt att befinna sig på den plats du just då är. Det gäller att vara självsäker i sin utstrålning. Ibland handlar det om att vara extremt nära den vi spanar på, vilket jag personligen tycker är roligast. Då finns möjligheten att få ut det där lilla extra av insatsen, säger Sara.

Hon är aldrig orolig för att bli upptäckt.

– Man ska vara skicklig. Väldigt skicklig för att upptäcka oss. En mycket tränad person kan kanske ana, men aldrig vara säker på vad vi egentligen är. Sedan ser vi så klart till att fördela oss så att rätt person befinner sig på rätt plats i sammanhanget.

Tålamod och tempoväxling

Ibland innebär jobbet som spanare att sitta och titta på en dörr i två timmar. Tre timmar.
Sedan händer allt på fyra sekunder.

– Förmågan att kunna tempoväxla är avgörande för en bra spanare. Det är ett spännande och varierande jobb. Varje dag innebär nya utmaningar och vi är alltid pålästa om vem vi spanar på och bakgrunden till spaningsinsatsen.

Innan Sara sökte jobbet hade hon en fördom, erkänner hon: att det skulle kunna finnas en machokultur inom Säkerhetspolisens spaningsgrupper.

– Men där hade jag fel. Jag blev så positivt överraskad när jag kom hit. Här fanns en kamratlig och familjär stämning, jag som småbarnsförälder kände att jag passade in. Möjligheten att påverka livspusslet är större här, det finns en stor förståelse för att du har familj. Samtidigt är det ett jobb som kräver stort engagemang, ibland innebär det resor med kort varsel, för vi jobbar i hela Sverige. Så kan det vara på många jobb, där är inte jobbet som spanare så speciellt, säger Sara.

Hon passar på att punktera en annan myt: att det krävs något extraordinärt av den som vill bli spanare.

– Vi söker alltid en bra blandning av kvinnor och män, äldre och yngre, utlandsfödda och svenskfödda bland våra spanare.


En person sitter i en bil med öppet fönster och fotograferar.