Säpo

Ryska olagliga underrättelseoperationer

Flera länder bedriver idag olaglig underrättelseverksamhet i Sverige i syfte att samla in information till nytta för det egna landet. Under 2014 kunde Säkerhetspolisen konstatera att det största underrättelsehotet mot Sverige utgörs av Ryssland. Rysslands spionage i och mot Sverige är omfattande. Det har dessutom ökat i anslutning till krisen i Ukraina.

Olagliga underrättelseoperationer mot mål i Sverige har ökat. Sådana operationer genomförs ofta av underrättelseofficerare som gömmer sig bakom en diplomatisk fasad. Säkerhetspolisens kontraspionageverksamhet är ett viktigt instrument för att möta detta hot. Ett annat är en vaksam allmänhet.

Diplomatiska skenbefattningar

Det största underrättelsehotet mot Sverige utgörs av Ryssland. Rysslands spionage i och mot Sverige är mycket omfattande. Det har dessutom ökat i anslutning till krisen i Ukraina. På olaglig väg – och i skydd av diplomatiska skenbefattningar – samlar ryska underrättelseofficerare in information om det svenska försvaret, politik, ekonomi, teknik, vetenskap och politiska flyktingar. Ett exempel är den militära underrättelsetjänsten, GRU, som är en del av den ryska krigsmakten.

GRU har funnits och verkat i Sverige sedan 1930-talet. GRU försöker köpa utrustning som endera omfattas av embargo eller är hemlig. Syftet är att öka den tekniska nivån inom den ryska krigsmakten. Säkerhetspolisen har stoppat flera försök till anskaffning av exportlicensbelagda produkter. De försöker också värva agenter och utföra dataintrång med mera. GRU intresserar sig dessutom för militär-, polisiär- och annan personal i utlandstjänst.

Välutbildade och ambitiösa

Personalen i de ryska underrättelse- och säkerhetstjänsterna består ofta av välutbildade, yrkeskunniga och ambitiösa tjänstemän. För en underrättelseofficer inom exempelvis den civila underrättelsetjänsten, SVR, är utbildningen lång och bred. Ämnen som psykologi, språk, litteratur, konst och informationshantering står på schemat.

Den färdigutbildade underrättelseofficeren har en god kompetens att fullgöra sina uppgifter med hjälp av konspirativa metoder och genom att skapa förtroende hos de agenter de har till uppgift att värva samt andra de möter. Som tidigare nämnts, verkar underrättelseofficeren väldigt ofta bakom en diplomatisk skenbefattning. I och med detta ges underrättelseofficeren, utöver de privilegier som följer av en diplomatisk befattning, även ett skydd mot åtal.

Wienkonventionen

Den så kallade Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser reglerar de diplomatiska förbindelserna mellan olika länder genom överenskomna rättigheter och skyldigheter för diplomater och ambassader. Konventionen är både allmänt hållen och mer detaljerad. I konventionen fastslås exempelvis att en ambassad med alla lagliga medel kan hålla sig underrättad om förhållandena och utvecklingen i det mottagande landet. Mer detaljerat är kravet på att en ambassad utan det mottagande landets samtycke inte får sätta upp och använda radiosändare. Ambassaden får inte heller användas på ett sätt som är oförenligt med dess verksamhet och alla diplomater ska följa det mottagande landets lagar och författningar.

Det mottagande landet har rätt att när som helst och utan att redogöra för sina orsaker förklara diplomater som Persona Non Grata, det vill säga icke önskvärda. Dessutom kan det mottagande landet i avsaknad av en uttrycklig överenskommelse mellan länderna bestämma att ambassadens personalstyrka hålls inom rimliga och brukliga gränser. Ett mottagande land har också rätt att vägra att ta emot tjänstemän av viss kategori.