Säpo

Underrättelsehotet

Underrättelsehotet från andra länder mot Sverige har breddats och fördjupats. Det omfattar såväl olagliga som lagliga metoder. Vid sidan om den mer traditionella underrättelseverksamheten, där andra länder värvar agenter, och flyktingspionage genomförs andra former av säkerhetshotande verksamhet.

Cyberattacker, spioneri och påverkansoperationer. Det är några exempel på aktiviteter från främmande makt gentemot Sverige. Aktiviteter som bidrar till att försvaga Sveriges handlingskraft och som Säkerhetspolisen arbetar med att motverka eller utreda.

Traditionell underrättelseverksamhet

Underrättelseverksamhet från andra länders underrättelseofficerare, att samla in säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter om svenska förhållanden och lämna den till hemlandet, pågår här och nu. Inte sällan sker det genom försök att värva agenter som har tillgång till informationen eller som ingår i ett nätverk av personer de är intresserade av.

Bearbetandet av agenter är något som sker ständigt och där en mängd olika konspirativa tekniker används för att hålla verksamheten dold. Exempel på dolda och konspirativa tekniker är att använda sig av särskild programvara för krypterad datakommunikation med vissa personer. Ett annat exempel är att bestämma möten och mötesplatser genom förutbestämda mönster och genomföra antiövervakning innan mötet äger rum, använda täcknamn och täckbefattningar.

Att bedriva underrättelseverksamhet med konspirativa metoder, så kallat spioneri, är brottsligt.

Så värvas en agent

Flyktingspionage

Flyktingspionage, olovlig underrättelseverksamhet mot person, är underrättelseverksamhet som riktas mot oppositionella, regimkritiker och andra minoritetsgrupper som finns i Sverige. Ofta är det auktoritära och icke-demokratiska stater som bedriver flyktingspionage.

Flyktingspionage innebär att enskilda individer tvingas leva i rädsla för sin egen och närståendes säkerhet, eller liv och hälsa, både i det forna hemlandet och i Sverige. Det leder även till att den demokratiska processen undermineras. Människor som har fått en fristad i Sverige vågar inte utnyttja sina grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Även andra som stödjer dessa oppositionella kan drabbas av främmande underrättelsetjänsts kartläggning.

Inom det egna landets gränser begränsas ofta de mänskliga fri- och rättigheterna i syfte att utöva kontroll över medborgarna. Det är inte ovanligt att alla former av politiska aktiviteter som i något avseende ifrågasätter den rådande politiken slås ned eller kontrolleras med våldsamma metoder. Individer som öppet uttrycker alternativa politiska åsikter eller krav råkar inte sällan ut för trakasserier, godtyckliga frihetsberövanden, misshandel, tortyr och mord. De kan även ställas inför rätta för brott mot den nationella säkerheten.

Utanför landets gränser används de nationella säkerhets- och underrättelsetjänsterna för att kontrollera och på olika sätt neutralisera kritiker och oppositionella som lever i exil. I vissa fall utsätts även personer med svenskt ursprung som stöttar dessa.

När Säkerhetspolisen får indikationer på att individer på uppdrag av ett annat land bedriver flyktingspionage mot Sverige utreds det misstänkta brottet.

Förebyggande arbete mot flyktingspionage

I många fall förhindras och motverkas flyktingspionage innan något brott har begåtts. Säkerhetspolisen arbetar förebyggande bland annat genom samtal med utsatta grupper i samhället för att öka medvetenheten och informera om att flyktingspionage förekommer och är ett brott.

Säkerhetspolisen arbetar också aktivt med myndigheter och organisationer som kan vara utsatta för olovlig underrättelseverksamhet som syftar till att inhämta information som i nästa steg kan användas till att bedriva flyktingspionage mot enskilda individer. Genom att göra de anställda medvetna om flyktingspionage minskas risken för att de ovetandes tillhandahåller information som kan användas av andra länders underrättelse- och säkerhetstjänster som bedriver flyktingspionage.

Aktiviteter i en gråzon – mellan fred och väpnad konflikt

Vid sidan av den traditionella inhämtningen och spioneriet från andra länder genomför främmande makt en rad andra aktiviteter riktade mot Sverige. Det rör sig om aktiviteter för att nå landets säkerhetspolitiska mål utan att provocera fram en militär konflikt. Aktiviteterna är både lagliga och olagliga, och pågår ständigt.

Det finns en mängd olika aktiviteter som andra länder genomför mot Sverige. Det kan till exempel handla om:

  • Påverkansoperationer där ett annat land försöker påverka beslut, uppfattningar eller beteenden hos den centrala statsledningen, befolkningen eller utvalda målgrupper. Vanligtvis används vilseledande eller oriktig information som sprids via sociala och traditionella medier. Budskap anpassas efter olika målgrupper och sprids med hög intensitet. Inte sällan sker påverkansoperationer indirekt från andra länder genom företag eller organisationer som staten kontrollerar.
  • Strategiska uppköp eller investeringar, där ett annat land köper upp till exempel hamnar, teknikföretag eller industri, som används för att påverka eller inhämta information.
  • Cyberattacker, där ett annat land angriper samhällsviktiga elektroniska system i till exempel sjukvård, elförsörjning, kommunikationer eller betalningssystem. En cyberattack kan vara ett sätt att både påtvinga ett annat land sin vilja, men också ett sätt att komma över samhällsviktig information.
  • Påverkan via proxy, där ett annat land låter andra grupper uträtta det man själv vill förmedla och uppnå. Det kan till exempel röra sig om extremistgrupper som försöker påverka samhällsdebatten eller förändra samhället med våld.
  • Bedriva strategisk avskräckning med militära eller diplomatiska styrkedemonstrationer.